fredag 17 augusti 2012

Stannat kvar?

Äntligen har jag blivit fri den falska bilden jag haft av min man. Det handlar om överlevnad. Jag eller han.
För hade jag stannat kvar hade jag inte överlevt. Antingen hade jag dött i suicid eller så hade han gjort verklighet av sina hot.

Dödat mig. Skurit halsen av mig. Skottat ner mig i trädgården. Eller som han brukar säga, det perfekta mordet. Kört över mig. Svårt att bevisa att det var avsiktligt.

Han fantasi är stor, lösningarna till att bringa livet av mig har varit många. Förutom de handlingar som faktiskt gjort att jag ibland levt i gränslandet mellan liv och död. Slagen mot mitt huvud. Slagen som kunde ha träffat "fel". Som kunde inneburit döden. Men som än så länge endast inneburit lätta svimningsattacker, huvudvärk och stora bulor.
Jag har haft tur. Än så länge...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar