Jag smakar på ordet...

...dysfunktionell....ligger bra i munnen på mig, stämmer klockrent in på mannen...
I patientjournalen från St Göran, där jag lade in mig själv efter svåra suicidtankar då jag blev lämnad ensam av både maken, barnen, hans syster och svärmor, står att jag beskrev maken som dysfunktionell. Och det är precis det han är. Både som make och far. Hur kunde jag inte se detta förrän nu? Jag levde i tron att min djupa depression berodde på mitt barns bortgång, när det i själva verket bottnade i den svaga människa han brutit ner mig till. Att komma till insikt gjorde ont. Otroligt ont. Men inget ont som inte har något gott med sig. Jag känner mig starkare för varje dag som går. Jag kommer att överleva detta. Jag är stark. Jag är en vinnare!!!