söndag 26 augusti 2012

Jag har stannat kvar så länge som jag gjort, för barnens skull. Kontroversiellt? Visst. Men då har jag alltid varit där för att kunna ingripa när han går för långt. Varit där så att barnen haft någon annan att vända sig till när han vägrat trösta.

Vet ni hur det är att inte veta om han ska gå för långt nästa gång? Överlever jag? Kommer jag bara att svimma? Och efteråt är det jag som står och skurar upp matresterna från väggarna och golvet. Jag som sopar upp glaset. För då har han oftast gått sin väg. Kvar är jag, barnen och en hemskt stämning som håller i sig tills han dyker upp igen. Som om ingenting har hänt. Allt är som "vanligt" igen.
Vet ni hur det känns att vara rädd så fort man sätter sig i bilen? Bilen som framförs i minst 120 km/timmen. Oftast runt 150 km/tim på motorväg. Eller när han visar fingret till andra trafikanter, ständigt svär och gör omkörningar utan några som helst marginaler? Barnen tjuter av förtjusning, jag tjuter av förskräckelse.

Vet ni hur det är att ha barn, och inte veta var man ska bo? Om pengarna räcker? Om jag måste tvingas tillbaka till ovanstående "liv"? Jag lever i en skräckfilm som aldrig vill ta slut...alliera sig med sin fiende känns som ett bra alternativ när terrorn blir för påtaglig, för närvarande.
Jag har blivit jagad med kniv, hotad till livet, fått ta emot slag på kroppens alla delar. Jag har fått höra hur värdelös, fet, ful jag är, hur mycket han avskyr mig, hur mycket fel det är på mig. Jag klarar visst ingenting...
Så är det att leva med en psykopat, på ett ungefär...så är det i alla fall, för mig.

Ugglor i mossen

Jag anar dem. Idag var hans första dag på jobbet efter semestern. Han åkte iväg med kort varsel. Dessutom minst 2 timmar tidigare än väntat Utan lunchlåda, utan sedvanliga smörgåsar.
Vad gör han? Jag anar ugglor i mossen..

Jag blev uppringd idag...

...av mannen. Han höll sig borta med barnen för att jag skulle städa inför visningen. Han basunerade ut högt och tydligt sin fråga per telefon. Vilken tid är visningen? Precis som om han inte visste. De senaste två veckorna har bara handlat om just visningen idag. Jag förstod direkt att någon pratat om honom om skilsmässan. Någon som frågat. Han blev nog överraskad. Vilket han tacklar med att ringa mig. Så patetiskt. Så synd om honom. Så konstigt!

lördag 25 augusti 2012

Välfärdssverige?

Varför finns där ingen fond för psykopatens offer? För oss psykisk och fysisk misshandlade offer att söka bidrag ur? Något som absolut behövs känner jag nu...

Hur kunde det bli såhär???

Sitter och gråter i min ensamhet vid köksbordet. Resten av familjen har flytt huset eftersom jag ska städa inför husvisningen. Men var ska jag ta vägen? Pengarna räcker inte, vart ska jag flytta? Mannen har redan köpt nytt boende, själv har jag inte råd. Kanske borde jag tänkt på det innan? Men när styrkan plötsligt fanns där tog jag mod till mig. Ett mod som svikit mig nu av ekonomiska skäl.
Hursomhelst så kan jag inte lämna detta destruktiva liv, det går bara inte. Ska jag lämna mina barn i klorna på ondskan? Alldeles ensamma med honom? Hoppas att de på någon underligt sätt överlever? För jag gör det definitivt inte. Det känns fruktansvärt hopplöst just nu. Det känns som om jag är tillbaka från början, 10 år tillbaka i tiden. Cirkeln är sluten nu. Jag kommer aldrig ur den...

Konstig...

Jag förstår mig inte på honom...har han förstått att vi ska separera? Eller har han inte greppat det ännu? Han agerar inte därefter i alla fall. Själv har jag sakta sakta pyst ut till omgivningen att huset är till salu. Att vi ska separera. Att jag är lycklig. Han själv är tyst som muren. Han tyckte det var underligt att grannen visste att vi skulle sälja...förstår han inte?

fredag 24 augusti 2012

Gode Gud, giv mig styrka!!!

Han gör det igen...försöker få mig tillbaka till andra sidan. Hur ska jag stå emot? Hur ska jag orka? När vi fortfarande bor under samma tak? Hjälp mig nu mina vänner...jag behöver all hjälp jag kan få...
När han till slut berättade adressen på det boende han köpt, (vilket jag redan anade innan) kläckte jag ur mig att det kommer bli ekande tomt i den stora lägenheten varannan vecka (eller oftare). Responsen jag fick var att det finns plats där även för dig...